Jaaaaaaa!! Revansch!

Jag klarade det!

10km!! 1mil!!!

Jag hade faktiskt mer ork än jag trodde efter 5 km men även när jag var i mål på 10km, största problemet under löpträning var nog knäna. Jag fick stanna ett par gånger och stretcha lite när det började värka lite. Hoppas hoppas inte knäna ska börja krångla nu när jag tycker löpning är så kul och skön träningsform!

Den här raksträckan tog aldrig slut! Typ 2 km lång!:) så skönt att solen lyste -tummen upp för det! 

Målet med detta pass var att hålla 7-8 minuters tempo per kilometer enligt RRS (Röhnisch running school). Det gick bra, jag sprang till och med lite snabbare, och ändå tänkte jag verkligen på att hålla ner tempot, så jag skulle orka. 

En glad och stark Malin:)

Mitt glass-pepp innan tror jag hjälpte. 

Jag älskar tip top! Det är en av mina absoluta favoritglassar!! Jag stannade till i butiken i Närkes Kil och köpte fredagsöl till maken, som ringde när jag var på vägen hem, och då slog jag även till på denna underbara glass! Jag är värd den tänkte jag. Det kliade lite oroväckande i halsen också, jag anar en förkylning på ingång. Så glass i halsen var fantastiskt skönt. 

Efter glassen var jag laddad:-) haha att jobba bort kalorierna:P Näää! Det var bara ett infall och jag skäms inte!

Fyllde på med vätska i kroppen när jag kom hem, sen på med mina nya Röhnisch löpartights och överdragsbyxor (vår termometer visade -3,4 grader i skuggan!). Så, jag klädde på mig ordentligt men struntade i vantar. Det blev precis lagom att springa i och med bästa musiken i öronen! Jag måste ha bra musik, det får mig väldigt peppad och det ger massor av positiv energi!

Jag lyssnade bl.a. på den musiken jag har på mitt spinning-pass. Ni hittar min spotify-lista här:

http://open.spotify.com/user/malinskyman/playlist/5vYFw2E5JR1eSqQK0QI2rA

Tyvärr är det nog så att jag har nåt i kroppen...efter denna bragd :D Ni för ursäkta men jag är så himla stolt och lycklig! Det är en stor milstolpe och revansch!

För ett år sen levde jag i en kropp med enorm smärta. Ni som följt min blogg sen dess vet ju och ni som undrar får gärna läsa om den. Alla inlägg finns kvar. 

Jag satt i rullstol (hade Arvid i magen) och   fick även uppleva graviditets depression. Då trodde jag aldrig att jag skulle kunna löpträna igen. 

Tack vare RRS så blev jag liksom tvungen att ta modet att kasta mig ut och testa milen. Med en hel del träning, rehabilitering hos osteopat och en långsam uppförsbacke, så är jag nu äntligen på toppen!!! 

Ser redan fram emot nästa mil...men det lär nog dröja om den här halsen fortsätter att göra alltmer ont:(

Men jag deppar inte!!! Firar med te och en bit god choklad:)

Kram kram