7 mars 2014

Det känns i kroppen!

Då har denna vecka snart gjort sitt och helgen är här.  Hur har din träningsvecka sett ut?
Jag känner mig ganska nöjd, jag hoppas på mer träning i helgen, men tre tillfällen hittills: mitt morgon-spinning pass i tisdags, step/tabata med tjejerna på landet på kvällen och igår 4 km på löpbandet hemma och sen 6 tabata-övningar och sen promenader varje dag med vovven - inte att förglömma:)
Jogg framför tv-programmet: Mia på Grötö:D ja det gick väl sådär...

Arvid sov, och flickorna målade med vattenfärg när jag började jogga och tänkte väl att de skulle hålla på med det åtminstone 10 minuter..nähe...istället hör jag bråk, och sen kommer de till mig och skyller det ena på den andra..jag som precis fått upp ett flås, har svårt att prata,  tar till mutor direkt. -ok sätt på tvn! 
-jaaa! Skriker de båda, och har helt glömt bort att de var ovänner, de tog varann i händerna och sprang till tv-soffan. Tack, tänker jag. Tack för att de kan sätta på tvn själv och trycka fram rätt barnkanal. Tack för att jag får jogga vidare utan att stanna!

Efter typ 3 minuter:  -vi är hungriga mamma! Vi vill ha mellis! 
Jag blir då lite smått galen inombords, kan de inte vara nöjda nån gång?!?! -ok, ta en glass i frysen...hör jag mig skrika tillbaka andfådd, och tänker sen att det va ju jävligt smart?! Gahhhh!?! Glass?! Jag kunde väl sagt: ta en frukt!?
Efter glassen, som de typ åt upp på en minut, börjar de hoppa och stoja i soffan...konstigt?! Nääää skulle inte tro det. Sockerkick...sen närmar de sig mig som joggar på löpbandet i köket och ser på tv på datorn. -åh nej, tänker jag. Jag vill va ifred! 
-får vi ta av sockerkakan mamma?undrar Malva. Nej sa mitt förnuft, men det som kommer ut var ett: JA?! 
Vilken mamma är jag?! Jag göder mina barn med massa socker, så jag ska få träna i fred, och på en vardag?! Usch vad jag skäms nu när jag berättar detta för er, mitt enda försvar är att jag ville och behövde få springa av mig. Jag orkade inte bry mig, jag behövde få vara ifred och träna en stund. Rensa hjärnan, som man säger. Så ät sockerkakan vi bakade igår, den är ändå inte god imorgon (så tänkte jag...;))
Gladare ungar fanns nog inte just då:S

Det känns skönt i kroppen efter veckans pass idag:) 
Träningsvärk: är den bästa känslan! :)

Imorgon blir det barngympa för tjejerna och det vet jag de ser fram emot massor!

Kram kram 

Inga kommentarer: