Hämta era kylskåp!

Ny bloggportal innebär även lite nytt i bloggen Projektliv. Jag kommer att dela med mig av minst sagt speciella förhoppningsvis underhållande upplevelser, givetvis sanna berättelser som jag varit med om. Min plan är en inför varje helg. Trevlig läsning:)
….du som inte orkar läsa, hoppa över dessa låååånga inlägg:)

Först ut:  Hämta era kylskåp!

För nästan precis ett år sen berättade min mamma att hon äntligen beställt nytt kylskåp, eller rättare sagt två stycken kombiskåp (kyl och frys) från Elon Säljar´n i Örebro.
Det var på tiden! hennes gamla kyl och frys drog en massa onödig el och hade freon i sig! Skönt tänkte jag och var glad för hennes skull.

Efter bara en vecka efter att skåpen blivit installerade, får jag höra av mamma, att hon börjat höra onödigt höga ljud från dessa skåp. Mamma tog då givetvis kontakt med butiken och pratade med butikschefen, som även var den som personligen sålt kylskåpen till henne.
Min mamma fick då informationen att hon själv var tvungen att ta kontakt med leverantören för att åtgärda felet. När jag fick höra det första gången vet jag att jag tyckte det var en märklig butik som ber sina kunder ta kontakt med sina leverantörer!? De säljer en produkt som en kund rapporterar inte är som den ska, och då hjälper de själva inte till att åtgärda felet!? Tänk om jag skulle lämna tillbaka ett par skor till en sportbutik, och så skulle de be mig att kontakta t.ex. adidas!?

Under ett års tid pågår det flera turer med leverantören Electrolux. Mamma får vid flera tillfällen skynda sig hem från jobbet och även ta ledigt ett par gånger för att möta upp någon som ska försöka få bort det höga missljudet.
Vid flera av dessa tillfällen kommer inte personen i fråga till bestämd tid, utan har då dykt upp lite senare….kul för mamma?...INTE!

Under hela våren detta år, hörde jag mamma ta upp detta dilemma med mig, vid flera olika tillfällen, och det var extremt tröttsamt att höra. Då var jag nämligen själv i en väldigt jobbig situation med graviditetsdepression och smärta, så jag orkade faktiskt inte ta tag i det och hjälpa henne, vilket jag vanligtvis skulle gjort. Tro mig!
Jag tyckte väldigt synd om mamma, så jag försökte ge henne rådet att prata med dem, be dem byta ut varorna helt eller be om pengarna tillbaka. Köp nytt! Jag vet att hon försökte, men jag vet att hon till slut inte orkade kämpa eller tjata mer med varken butiken eller denna "Micke från Electrolux". Ett tag lät det nästan som mamma och denna Micke från Electrolux var bekanta, för han nämndes som sagt alltför ofta. Jag minns speciellt en gång när mamma berättade att hon åkt till butiken igen, för att be om hjälp men inte fått någon, de hade åter igen bett henne ringa deras leverantör!!? Så mamma ringde denna Micke direkt på parkeringen.....-jag kommer Anita, vi tittar på det igen...hade han svarat henne…!!! Öh….jag menar han ska ha en eloge för att han inte gav upp, men jisses!!! Vilket tålamod min mamma haft!

Så…..i söndags när jag och min bror och mamma satt och precis skulle börja äta den ljuvligt goda söndagsmiddagen, som hon med omsorg tillagat. En stek, kokt potatis med brun sås och så pricken på i:et mammas morötter som hon steker i vitlök och smör! mmmm…Pecis DÅ! wrom wrom wrooooooom!!!!!!!wrooom wroom wrom!….börjar det låta från kylskåpen ett par meter bort....ljudet stegrade och började sen om..vi titta på varandra med uppgiven min….sen la jag ner min kniv och gaffel, tittade på mamma och sa: NÄ nu jävlar får det vara nog!!! Nu ska skiten tillbaka! Min bror haka på direkt. Fick informationen om att kylskåpet väckt honom ett par nätter..och mamma la till att hon fått börja stänga sin sovrumsdörr!
Kanske ska tillägga att vi alla tre just vid denna tidpunkt var i en stämning där vi nyss pratat om den amerikanska ambassaden och var ganska så förbannade på att min bror kanske inte skulle hinna få sitt pass innan hans flyg gick hem till Los Angeles på tisdag.... Ljudet från kylskåpet blev liksom droppen som gjorde att bägaren rann över och vi fick liksom nåt annat, nåt mer att klaga på, bli arga på och avreagera oss på! Tack för det, det var skönt!;)
Jag bad mamma skriva upp alla gånger hon varit vid butiken och NÄR den här Micke varit hemma hos henne, sen filmade jag skåpen under deras ljudkonsert för bevis! Nu kunde jag inte se eller höra mamma ledsen nåt mer över dessa (ursäkta) jävla kylskåp! Fan ta denna butik och personal som lägger allt på kund att reda i...fan, det har verkligen känts som de behandlat henne med sådan respektlöshet bara för att hon är en ensam kvinna och inte en man som kommer in i butiken och vill ha hjälp! Jag kanske är fördomsfull nu, men efter vad mamma berättat om deras bemötande, så är det svårt att tro något annat. Måste man komma in och skrika i butiken för att de ska hjälpa henne eller för att få pengarna tillbaka!? En liten jävla elvisp hade hon fått tidigare i år som plåster på såret!?!? Va!? Hon köpte varor för över 16 000kr! De fungerar ju inte som de ska!.. "Vi hjälper henne inte få ordning på skåpen vi sålde till henne, utan vi ger henne en elvisp!?" Lättlurad! eller vad tänkte de!?

När jag vaknade på måndagsmorgonen var jag laddad. Kvällen innan hade jag läst på om konsumentköp lagen. Nu skulle de inte komma undan! Nu skulle vi få dem att hämta kylskåpen och ge tillbaka pengarna med råge!
Min vän Sofia skulle hjälpa oss att förstärka vår ankomst till Elon i Örebro!
Jag hann nämligen berätta för henne per telefon på väg in till stan sen om det hela, och hon skojade om att hon kunde dyka upp och låtsas vara en kund (som vi kände) men som vi skulle säga till att typ inte handla i denna butik, för här får man ingen hjälp om det skulle krångla! Allt för att förstärka och ge tillbaka efter den dåliga behandlingen som mamma fått!

Min bror tyckte det var en strålande idé, så när vi tog oss ut till butiken ringde vi till Sofia. Hon var precis i krokarna, så det skulle passa bra. Perfekt! Robin och jag hade galet roligt när vi satt i bilen och övade på vad vi skulle säga! Vi skratta och blev som barn:). Men väl på parkeringen utanför Elon blev jag faktiskt lite nervös. Robin med, han ville ta en cigg innan, och jag blev nästan sugen jag med...
Med bestämda steg gick vi sen in i butiken. Jag kunde inte låta bli att le åt vad Robin nyss visat mig utanför butiken. Han hade gett mig ett exempel på hur hans min skulle se ut inne i butiken, när jag pratade med butikschefen. Skådespelare som han är, så såg det givetvis väldigt trovärdigt och proffsigt ut, men hur skulle jag klara detta!? Skulle jag börja skratta, bli arg eller ledsen? Kanske börja gråta?...jag är ju så jäkla känslig nu för tiden..slutat ammat och allt...släpp det tänkte jag, nu är det dags att agera!

4 stycken killar står innanför en låååång disk, en av dem tittar på oss och frågar om de kan hjälpa oss. "Jag skulle vilja tala med butikschefen" sa jag. "Det går inte bra med att tala med någon av oss", får jag till svar. Men fattar de dåligt eller!? tänkte jag, min irritation som jag hade tänkt spara på, blev direkt avslöjad…fan. "nej!"sa jag direkt. "Vi vill tala med butikschefen, är det ok?". Killen förklarar att han var upptagen och pekade på en man som stod lite längre bort vid en dator. "Ok, vi väntar" sa jag. Bredvid såg jag Robin köra sin min: du-ska-inte-tro-att-du-ska-få-mig-att-le-jag-är-sur-och-arg. Perfekt! tänkte jag. Det ser bra ut, nu jävlar....
Vi väntade...väntade...killen vid datorn knappade vidare som om vi inte fanns, han gick iväg tog en katalog började bläddra i den och går tillbaka mot datorn...Nä nu fan tänkte jag till slut, vilken dryg jävel…kan han inte ens titta på oss, han har ju hört att vi står där och att vill prata med honom!? så jag sa med hög och irriterad röst "men ursäkta, kan du hjälpa oss nu kanske, eller vad är det här!? "va?" säger killen som jag försökte uppmärksamma, "menar du mig?" "Ja, du. Är du inte butikschefen här?!"frågade jag "Nej, han är längre ner där i butiken, men upptagen". Då la Robin in en irriterad och syrlig kommentar "Nu har vi väntat här en bra stund och ingen hjälper oss vad fan håller ni på med?" Samma kille läste av oss att vi är upprörda över något och menade att vi ska "ta det lugnt nu!" då blev Robin ännu mer irriterad och jag med för den delen! "men kan någon hjälpa oss att hämta honom, eller ska vi behöva göra det själva!?"sa vi båda två, fast olika meningar..men typ så.

Vi såg hur han gick fram till den "riktiga" butikschefen och sa några ord. Med all säkerhet om att vi var upprörda kunder, för när han kommer fram hade han redan en tydlig försvarsställning i både uttryck och kroppshållning.
Jag kom på mig själv att tänka "fan, va han tvungen han va så ung och se så bra ut!...nej, fokus nu, tänk inte på det, han är en idiot, tänk på mamma…tänk på mamma..synd om mamma…bli arg!"
Jag förklarade kort om varför vi var där, och Robin flikade in. Jag upplevde att butikschefen betedde sig väldigt osäkert, och respektlöst för han lyssnade inte ordentligt, han avbröt mig och Robin ett flertal gånger och gav onödiga osakliga kommentarer. Han frågade varför vi egentligen var där!?, trots att vi redan berättat!? Med arg röst sa jag "Hämta era kylskåp! vi vill att ni betalar tillbaka mamma hennes pengar för varorna plus en kompensation för allt trassel och energi som det tagit för henne under ett helt år! utan någon förbättring!"
Då kom Sofia in i butiken, och det blev ett avbrott i diskussionen. Både jag och Robin vände oss till Sofia med glädje och vi började krama om varandra (min bror hade faktiskt helt ärligt inte träffat henne på länge, så det blev äkta). Det oäkta av oss var att vi låtsades som om vi inte visste att hon skulle komma...

Vi vände oss sen tillbaka till butikschefen och sen fortsatte en ganska hetsig diskussion. Jag minns inte allt som blev sagt, men jag höjde rösten precis som min bror och jag sa åt butikschefen att sluta le! "varför står du och ler!? är det så du behandlar dina besvikna kunder? står du och hånler åt oss!? Jag förstår att mamma inte lyckats få någon hjälp av er…blablablablabla….detta är under all kritik!" Robin skrek åt dem att vi skulle stämma dem, och då jag kände att det var dags att gå…. Killen hade då sagt att han skulle "kolla upp det hela med Elektrolux sen ringer jag dig" sa han och tittade på mig. Varför då kolla upp!? ge hit pengarna tyckte jag, det var ju ett solkart fall för att vi hade rätt till att lämna tillbaka kylskåpen!….men det blev som sagt en aning gapigt från vår sida, så jag började gå mot utgången. Sofia drog vi med oss ut, och Robin hann säga "här ska du inte köpa alla dina nya vitvaror till ert nya hus, kom med oss!" Ja jisses!!! där fick de!….kände mig dock lite skamsen när vi kom ut. Hade vi tagit i för mycket? vad blir det nu? kommer han att ringa i morgon? får mamma tillbaka pengarna?…..

På parkeringen blev det en liten pratstund med Sofia, och ett nytt bloss för Robin.
När vi stod där såg vi en man komma från butiken. Det var butikschefen som kom emot oss! Kors i taket, vad vill han nu tänkte jag.
Han såg ganska ångerfull ut…"det känns inte så bra det här" börjar han säga."Det är viktigt att våra kunder är nöjda, vi jobbar hårt för att leva upp till en god service" "Jaha du" sa Robin med bästa sur-och-jag-tror-dig-inte-din-lilla-skit-minen "men vår stackars mamma har då inte fått vara med om det" fortsatta Robin.
Butikschefen frågade, efter en kort diskussion igen om hur dåliga vi tycker de var, om vi hade något kort som han kund föra över pengarna till!!! Wow! tänker jag är det sant!?

Jag följde med honom in i butiken igen, och han förde över pengarna för kombiskåpen och installationen plus extra 500kr. Vilken glädje och vinst jag kände där jag stod! Det tog en stund för honom att ordna det hela, så jag passade på att titta runt lite. Jag noterade bland annat att hans hand darrade lite när han knappade på datorn. hm…undrar varför, rädd, nervös? Stackarn….det blev nog lite jobbigt för honom..inför alla hans arbetskamrater…det kan han ha!
Hurra! vi vann! Segern bekräftade tyvärr att man måste skrika och leva om för att få nåt här i världen….

Innan jag lämnade butiken noterade jag en inramad skylt med alla anställda och deras roll bredvid kassan. Jag tog en titt på hur butikens VD såg ut, och kände direkt igen bilden på personen. Var det inte han som stod där borta….jag tittade dit, och där var han…hm..jag undrade då om det var han som sagt åt butikschefen att gå ut efter oss och lösa denna situation till vår fördel? Det får vi aldrig veta., och det spelar absolut ingen roll! Jag är så glad att detta är löst nu. Mamma har fått sina nya kombiskåp hemlevererade av en annan butik, och de låter inte om dem….än i allafall;)