Ligger i sängen och lyssnar på Arvids små andetag. Tänk att han närmar sig 7 månader. Jag borde försöka sova, men tankarna far i huvudet och jag kände för att skriva av mig lite på bloggen.
Jag stack som sagt ut på en joggingrunda med Mojje förut idag, precis när mörkret börja falla allt mer. Klockan var exakt 15.53 när mina steg ökade farten ut från huset. Underbar känsla! Det var helt Johan förtjänst och pepp som fick mig att ta på träningskläderna och pannlampan och ta mig ut en sväng. Åh varför gör jag det inte mer! Tänkte jag. Benen kändes riktigt starka, och jag fick ett bra lugnt tempo i kroppen som kändes perfekt! 20 minuter, sen gick jag 20 min. Mer får jag inte jogga, enligt min sjukgymnast denna gång. Öka med 5 min till 30, sen börja om på 10. Jag gör precis som han säger, för INGEN har gjort så mycket på så lite tid! Min ryggsmärta är nästan helt borta!? Ofattbart. Jag känner den nästan bara på natten när jag sovit några timmar, men till och med det har blivit bättre. Jag säger bara Benny Frisk!!
När jag nästan var hemma slockna allt ljus i hela byn! Lite läskigt faktiskt. Det blev sån enorm skillnad. Väl hemma fann jag uppspelta flickor som sprang runt med ficklampor och tyckte det var jätte spännande:) -mamma mamma det är mörkt i lekrummet, sa Ellen. -kom och titta! Haha ja det var ju bara att följa med och se att det var mörkt:). 
Vi tände massor av ljus och letade sen fram gasolbrännaren, så vi kunde lag lite mat. Strömmen var borta precis vid vår middagstid 16.30-18.30. 
Prinskorv och stekta ägg fick det bli.
Tur man har en jägare till man, som har grejer för nödsituation som denna;) jag tror min jägare tyckte det var lite kul och mysigt att elavbrott hände, för jag kände en viss besvikelse när alla lampor tändes igen. Jag tror jag själv blev lite besviken också! Vi hade det så mysigt med alla ljusen, och det var så skönt att det inte var någon tv på eller att vi var utspridda i huset. Vi höll ihop nu och satt mer tillsammans än om det funnits el och vi ändå suttit där ihop. Svårt att förklarar, men nån kanske förstår vad jag menar:)
Nu är det bara en dag kvar, sa jag till flickorna när jag skulle natta dem. -jag önska att det var julafton imorgon, sa Malva (och har sagt typ varje kväll sen 1 dec...) jag vet att du gör det gumman, men nu är det verkligen jätte nära!
Jag känner själv en viss upprymdhet över att det snart är dagen D! Löjligt kanske, det är ju inte direkt julklappar jag så desperat längtar till, som barnen, utan mer att det är nåt speciellt med just julafton, juldagen och annandag jul. Jag älskar att se barnen förväntansfulla, glada och att själv få klä upp mig och träffa sina nära och kära. Jag älskar julbordet! Julmusten! Julgodis: chokladen! Jag älskar stämning, julstämningen. På radio, på tvn, i tidningar och andra sociala medier. Mys mys mys!!! Jag hoppas alla får en underbar jul❤️
God natt alla ni där ute som läser det jag skriver ❤️
Imorgon blir det pyssel och lite mer julgodis (marknadsnougaten är redan slut! Varför får ni svar på i nästa inlägg!;))
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar