Julaftonsmorgonen

Tidig julaftonsmorgon...

Jag vaknade av ett surr. Det var mobilen som ringde på ljudlöst. Jag såg att det var Johan. -kan du ta honom? -jag kommer, svarade jag trött. Jag låg på soffan i vardagsrummet. Jag kunde inte sova när Arvid höll på och vred sig, snarka och gnällde om vart annat i sovrummet. Jag hade hand om honom till 2.30, men gick sen och la mig i soffan, sen tog Johan över. Nu var det min tur igen. Klockan var 6.45. Ingen av flickorna hade vaknat!? Konstigt. Jag hämtade lillkorven som låg och sprattla i spjälsängen. Så fort han fick syn på mig sken han upp och log som bara lilla Arvid kan göra.  Mitt hjärta smälter varje gång❤️ Trött mamma, men hans glädje gav som alltid lite extra kraft:) 

Vi satte oss i soffan han och jag, och då passade på ringa min bror i Los Angeles. Hans jul är långt ifrån vad vi har här hemma. Han jobbar för fullt, men lite pynt i en liten palm hade han fixat :D 

Vi hann bara prata några minuter, sen hörde jag barnfötter tassa runt på ovanvåningen. Oj oj vad de var laddade när de kom ner. -är det julafton nu mamma? Undrade en trött Ellen. 

Sen blev det lite kalenderöppning och julkalenders sista avsnitt. 

Summa sumarum, eller vad man säger;) så blev vår julafton riktigt lyckad! Barnen blev nöjda flera gånger om och vi vuxna fick stund att äta och dricka gott. 

Det var när vi väl skulle packa oss in i bilen och åka hem, som vi hörde hur Arvids andning lät ansträngd, och han grät hela vägen hem...stackarn. Jag hade honom i vår säng till 4.00, för trots öppet fönster och att han låg högre med huvudet, så blev han allt sämre, så jag ringde 1177. Arvid behövde hjälp, och sköterskan tyckte vi skulle åka in direkt. 

Sitter just nu och nattar flickorna. Nu tror jag de sover. Det är tufft att fira jul;)

Kram