Jag och Mojje flyr hemmet till skogen. En stund för eftertanke och egen tid.
Vilken natt. Blä!
Vilket väder. Blä!
Vilken tung känsla i kroppen. Blä.
Nej kom igen och kom igen. 
Skogen är blöt och grön:)
Det är tyst och lugnt. Inga barn som skriker på mamma. Inga barn som behöver tröstas, matas, bäras eller leka med. Jag tar några djupa andetag. Mojje tittar på mig. Ska vi inte gå? Nej, jag vill bara stå här. Några fåglar kvittrar, bilar hörs åka långt där borta på riksvägen. Någon hund skäller på avstånd, eller är det nåt annat djur som bräker?!
Jag känner mig folkskygg. Hoppas ingen ser mig här vid granen:)
Några minuter till. Sen går vi hem till småbarnslivet och kaoset;)
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar