Livet är skört

Tankar som förgör. 

Jag borde hoppa av lycka och tacksamhet efter att jag räddat mitt eget barn. Tyvärr minns jag nu den där stunden då jag var som mest skräckslagen. Om och om igen. Inställt på repeat. 

Jag tog mig till mitt älskade spinning-pass igår morse, tårarna rann på kinden på vägen in mot stan, men jag ville dit. Jag behövde få träna hårt, kanske skulle det hjälpa? Träning har alltid hjälpt mig att rensa huvudet och fått mig på bättre bana. 

Passet gick bra, och musiken gav mig extra energi. Min vän och mest trogna spinning-besökare (!) Lina hade önskat en speciell låt som vi cyklat till massor förr på mina pass. Det var dags att damma av den: Kom hem (discoversion) med Barbados!;) Vilken kick jag fick!

Känslorna rann över efter passet och jag kände hur allt kom ifatt mig igen. Tårarna kom och jag fick ta en stund för återhämtning. Tur att min vän fanns där då❤️

Traumat igår har gett mig någon typ av chock. Min kropp har tagits över och jag har inte kunnat påverka darrningar, frossa-känslan eller stormen av känslor som får mig till gråt. Jag rider ut stormen, men idag ska jag ta tag i det. Telefonnumret är bara att slå. Hjälp finns. 

Klockan är 02:19. Jag väcktes av min sons gråt i natten. Han tystnade fort. Hittade väl en av sina nappar❤️

Tyvärr hann tankarna komma och tårarna rinna. Jag är klarvaken. Funderar på att gå ner och se på Idol, som jag spelade in igår. 

Nyss beställde jag en bok på nätet (allt för att tänka på annat). Styrka för kvinnor av Olga Rönnberg. Ni hittar den här. Jag behöver lära mig mer om just styrka för mig. Längtar tills den kommer:) 

Imorgon...till läkare med min lillkille. Hur ska jag orka eller stå rak? Jag skäms så fruktansvärt. 

Tänka framåt inte bakåt. 

Kram