I min glädje satt jag i bilen på väg hem. Precis innan det händer så tänker jag det. JÄTTE märkligt!? Men där, mitt på vägen står en av de största älgarna jag någonsin sett! Mitt på RV50, raksträcka, åkrar runt omkring. Jag låg på bromsen!!!!! wieeeeee………..hjulen skrek, hjärtat i halsgropen, jag slutade andas, skräck, bilder dök upp i huvudet, nu är det kört, min älskade barn och man…bilen stod still. Älgen stod still. Vilket as! tänker jag, giganternas gigant! han vrider på huvudet mot mig, och liksom hånler mot mig. Han verkar inte rädd alls…så tar han ett steg, och då ser jag hur märkligt hela han rör sig. Är han skadad?
Jag startar bilen, när jag ser att det kommer bilar emot mig längre bort. Jag måste varna dem. Åker vidare, och känner alltmer att jag knappt kan röra mig. Det gör ont och jag andas inte normalt. Jag bestämmer mig för att ringa 112, jag måste rapportera om denna älg och att den kanske är skadad, tänk om någon kör in i honom….Får prata av mig med larmcentralen som sen kopplar mig till polisen för att rapportera händelsen. Hur mår du? hör jag i andra änden…Jo, jag är nog lite chockad, sa jag. Mina tårar rinner, sa jag. -Du låter som du är i chock, var är du nu? frågar polisen. -Jag kör precis upp mot vårt hus sa jag. Ok, finns det någon hemma där? frågar den trevliga polisen.- Ja, min man, svarar jag med gråten i rösten..känns precis som jag börja störtgråta. -Gå då in och få en kram och prata av dig lite, säger polisen. Jag ska larma ut om detta på radion och ringa upp områdets jägare. Ta hand om dig, säger polisen innan vi säger hej då.
Jag startar bilen, när jag ser att det kommer bilar emot mig längre bort. Jag måste varna dem. Åker vidare, och känner alltmer att jag knappt kan röra mig. Det gör ont och jag andas inte normalt. Jag bestämmer mig för att ringa 112, jag måste rapportera om denna älg och att den kanske är skadad, tänk om någon kör in i honom….Får prata av mig med larmcentralen som sen kopplar mig till polisen för att rapportera händelsen. Hur mår du? hör jag i andra änden…Jo, jag är nog lite chockad, sa jag. Mina tårar rinner, sa jag. -Du låter som du är i chock, var är du nu? frågar polisen. -Jag kör precis upp mot vårt hus sa jag. Ok, finns det någon hemma där? frågar den trevliga polisen.- Ja, min man, svarar jag med gråten i rösten..känns precis som jag börja störtgråta. -Gå då in och få en kram och prata av dig lite, säger polisen. Jag ska larma ut om detta på radion och ringa upp områdets jägare. Ta hand om dig, säger polisen innan vi säger hej då.
"Ta hand om dig" orden ekade i huvudet när jag på skakiga ben går ur bilen och in till tryggheten.
Vilken kväll, tänker jag och andas ut.
Nu ska jag få sova en hel natt (förhoppningsvis, om inget av de andra två barnen vaknar). Johan är snäll och sover på nedervåningen med Arvid 5 månader…huvudet värker, så det ska bli underbart att få slippa tänka på att gå upp och ge mat eller stoppa i nappen, eller bara bli väckt när det är Johans tur att ta lilleman.
Vilken kväll, tänker jag och andas ut.
Nu ska jag få sova en hel natt (förhoppningsvis, om inget av de andra två barnen vaknar). Johan är snäll och sover på nedervåningen med Arvid 5 månader…huvudet värker, så det ska bli underbart att få slippa tänka på att gå upp och ge mat eller stoppa i nappen, eller bara bli väckt när det är Johans tur att ta lilleman.
Hörs i morgon igen:)
(foto: Aftonbladet)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar