Först på plats

Här kommer helg-läsningen:) Sann upplevelse ur mitt liv, nr 4.

Först på plats

Året var 2003,  och jag tror det var i slutet på november, jag hade jobbat i Stockholm och var på väg hem i en hyrbil. Jag satt och diggade musik för fullt och försökte skaka av mig en mycket irriterande känsla -Hur kunde jag ha glömt mobilen hemma!!?? Hela arbetsdagen blev konstig, ingen kunde komma i kontakt med mig eller jag ringa ut. Jag jobbade som arbetsledare på vägprojekt, så telefonen brukade gå varm om dagarna. Ok, jag var visserligen på tjänsteresa denna dag och satt i möte hela dagen, vilket "mina gubbar" visste om, försökte jag intala mig själv, men det störde mig ändå hela dagen, och jag kunde inte slappna av. Jag hade aldrig glömt den tidigare, så jag var ganska förvånad över att det hade hänt och grämde mig ordentligt över detta misslyckande…fan.

Jag upptäckte att jag glömt mobilen, när jag satt i bilen på motorvägen mot Stockholm. Direkt blev jag orolig och tänkte att jag säkert skulle åka av vägen eller typ få motorstop och verkligen behöva telefonen…det var riktigt halt ute. Jag tittade på bensinmätaren, men den var full, men tyvärr hade jag sett ett par bilar som halkat av vägen och stod i diket, så det kändes nu extra oroligt. -Tur att jag bestämde mig för att ta i extra med tid och åka så tidigt som 5.30 hemifrån. Mötet började kl.09..00, så jag kunde med gott samvete sakta ner och köra 80-90 km/tim på motorvägen. Jag tog mig fram och var i god tid till mötet.

Vägen tillbaka hem.
Inte långt kvar nu, tänkte jag när jag såg skylten att rastplatsen Björnfallet låg några kilometer bort.
Det är mörkt. Jag hade ingen bil framför eller bakom mig. Jag slog på helljuset, som räddade mig nästa sekund där efter, om det ens var en sekund. För från ingenstans ser jag i samma körfält baken på en liten bil som kört in i en stor långtradare. Jag kom ganska fort, tror jag höll runt 100km/tim för vägen var saltat och det upplevdes inte lika halt som på morgonen. Jag bromsade in hårt, men fick liksom inte stop på bilen förrän jag svängde ut på körfältet till vänster. Jag krockar!!!Jag dör! Bilder av Johan och min familj dök upp, men jag klarade mig undan. Tack gode gud. Jag är inte direkt religiös, men just då tackade jag någon högre makt att jag klarade att parera bilen precis åt sidan, utan att köra av vägen, men framförallt in i den redan krockade bilen!

Vad hade egentligen hänt!? Jag stod stilla någon kort sekund, men valde sen att köra undan bilen så att den inte skulle stå i vägen.  Jag ställde bilen lite mer framför långtradaren. Mina tankar gick till personen, eller personerna i den lilla röda bilen. Måtte de ha överlevt, men jag tyckte den såg helt demolerad ut. En av de många tankarna som for runt i huvudet var: varför stod lastbilen på halva körfältet?
Jag gick sen snabbt ut ur bilen, med skakiga ben. Uch..jag kunde ha kört in i den där bilen…tänk om jag inte slagit på helljusen…jag tittade upp mot lastbilens förarsäte. Jag såg att föraren satt där, helt stilla? Hade han skadad sig, nej det rimmade inte. Konstigt tänkte jag och bankade på hans dörr och han öppnade. - Har du ringt 112? skriker jag - jag har nämligen ingen mobil!! Jag såg en blek man med tom blick. Han verkade inte vilja svara, jag skrek därför igen- men för helvete, har du en telefon? kan du ringa 112!? De kanske är döda där bak i bilen!? Då reagerade han och mumlade något som jag tolkade "jag ska ringa", sen sprang jag fort fram till bilen. Hjärtat slutade nästan slå, för jag visste ju inte vad jag skulle få se. Jag förberedda mig mentalt på det värsta. Malin de kan vara döda, men du fixar detta, sa min tankar, du måste dit och kolla. Någon kan behöva din hjälp. Jag närmade mig bilen, och på håll såg jag att det rörde sig i framsätet. En av två rörde sig, skönt, tänkte jag.

Framme i bilen satt en äldre dam som försökte hjälpa sin man som verkade blöda från huvudet eller ansiktet. -Hej, sa jag med torr och skrämd röst. Hjärtat bultade hårt under jackan och min andning var ansträngd. -Behöver ni hjälp? frågade jag och visste svaret. Klart de behövde hjälp, men vad säger man som inledningsfras i ett sådant läge? Tanten tittade bara på mig, hon blödde också, och såg chockad ut men såg mer levande ut än mannen på andra sidan. -Ni måste ut ur bilen sa jag, det kan komma fler bilar bakom, jag höll på att köra in i er! Tror du att du kan gå ur bilen? Samtidigt drar jag i dörren som såg hel ut, men huven på bilen var mos. Tanten gick sakta ur bilen, och säger upprepande: -den bara stod där, den bara stod där….sen började hon prata om sin handväska. Hon är chockad tänkte jag. Fokus på hennes man nu. De måste precis ha kört in i lastbilen, som verkade ha stannat på motorvägen av någon anledning innan de körde in i lastbilen…eller, inte kan han väl bara stannat där precis efter ett krön och ha halva fordonet på körbanan!? Jag springer runt till andra sidan, för jag förstår att hennes man är illa där an. Jag försöker öppna hans dörr, men det går inte på första försöket. Jag tar i, och då öppnar sig dörren. -Hör du mig? Hallå? frågade jag, -är du vaken? Jag tar min hand och lägger den på hans axel. Mannen är framåtlutad och har sina händer i ansiktet. Till svar får jag bara nån grymtning. Jag letar i fickan och hittar lite papper, fan tänker jag. Jag hade ingen mobil, ingen varselväst,och nu..inget mer än en liten bit papper! Jag skäms, och jag som jobbade vid vägen. jag har ju alltid annars med sådana nödvändigheter! Galet tänkte jag.
Jag ser att han sitter klämd vid benen, så jag kommer inte få ut honom, men jag behöver stoppa blödningen, så jag går runt på andra sidan igen, och sätter mig bredvid mannen för att få bättre möjlighet till det. Han kunde röra sig lite, han höll sin händer mot huvudet. Jag försökte se var han blödde, men det är så mörkt att det är svårt att se. Jag sträckte mig mot honom och kände lite försiktigt med handen. Då såg jag hur det rann blod från huvudet. Det lilla pappret räckte inte,  så jag tog min ena handske och la den som ett tryckförband. Det bådar ju gått att han orkade hålla upp sina händer tänkte jag, men i samma stund föll de ner och jag såg att han nästan tuppade av. Jag höll i hans överkropp med händerna och försökte trycka bak honom mot sätet. Tungt. Jag lyckades till slut få hans stolsrygg att luta mer bakåt också, för hans kropp ville bara falla framåt. Då börjar tanten utanför skrika att hon vill ha sin handväska och bilen började pysa och ryka framme i den hoptryckta huven. Jag blev orolig, och fick tankar som: kanske kommer det börja brinna? jag måste få ut honom, men tänk om han blir mer skadad av det? han kanske blir förlamad, och då är det mitt fel!? Alla konstiga bilder dök upp i huvudet på mig, filmer som jag sett och bilar som exploderat människor som dog när de försökte hjälpa till vid olyckor…som jag gjorde nu...Rädd att bilen skulle exploderar, började jag tänka att jag nog måste lämna bilen. Tanten fortsatte att skrika och irrade runt på fel sida om bilen. Varför hjälper inte lastbilschauffören till? Har han ens ringt till 112!?  Var är räddningstjänsten? Tänk om en bil kommer och kör in i oss?! Vi stod ju fortfarande livsfarligt till mitt på motorvägen! Snälla tant stå still, och sluta skrik! tänkte jag. Jag ropade till slut till tanten - jag ska leta efter din handväska, ställ dig på andra sidan och vänta! Du kan bli påkörd!!! Jag börjar känna mig själv lite förvirrad i stunden, för jag såg så mycket blod, jag hade fått blod på mina händerna och min kläder. Det var så mörkt, jag hade ingen lampa och bilens lampor fungerade inte. Jävla väska, var är du? tänkte jag samtidigt som jag sökte med handen. Jag visste inte hur jag skulle hjälpa mannen mer än att stoppa blodet, så när det var gjort kunde jag inte hjälpa honom mer, han satt där han satt. Jag kände mig så väldigt hjälplös, men så hörde jag tantens klagan igen över att hon ville ha sin väska i bilen, fick jag ny energi. Vad hade hon egentligen i sin väska tänkte jag, men struntade i det, nu skulle jag ta med sjutton leta fram den där förbannade väskan för att få tyst på tanten.
Att det beslutet var ganska galet, var inget jag då reflekterade över. Jag ville få tyst på tanten, men så här i efterhand borde jag bara tagit mig ur bilen och börjat tänka på faran att någon annan kör in i den lilla röda bilen…med mig i.

Då såg jag att det började lysa längre bort mot krönet, jävlar en bil kommer! Jag måste fort ut ur bilen! Då kände jag ett handtag på en väska bakom stolen, tog snabbt tag i den och skyndade mig ur bilen. Gav väskan snabbt till tanten, som då äntligen tystnade, och drog med henne åt sidan ner mot vägdiket. Herre gud, måtte bilen se oss. Jag kunde inte få ut den äldre mannen, jag kände mig så extremt hjälplös och rädd.  Jag hinner inte varna bilen som kommer, och befarade att den skulle köra in i den redan skadade äldre mannen i den röda lilla bilen. Det var ingen bil som kom, det var en långtradare! Han hade på sina helljus precis som jag, så han kanske hinner se oss i tid, tänkte jag. Jag glömmer aldrig ljudet av den inbromsningen eller synen att se hur långtradarchaffören lyckades vrida över sin tunga, långtradare på det inre körfältet. Phu…han hann. När lastbilen stannat sprang jag fram till den. -Snälla du måste hjälpa oss! Har du en telefon, jag vet inte om föraren i lastbilen där borta har ringt, han verkade rejält chockad, sa jag med en rädd, förtvivlad och gråtfärdig röst. Det var precis som den här lastbilschauffören var räddaren i nöden. -Jag ringer direkt! fick jag till svar, hur mår de i bilen? frågade han sen, samtidigt som jag ser att han knappade in något på telefonen och tar den mot örat. Tanten är ok, men hennes man är skadad. Vet inte hur allvarligt, men han är fortfarande vid medvetandet, men kan knappt prata, sa jag så snabbt jag kunde, så han skulle höra det innan de svarade i andra änden. -jag vill rapportera en trafikolycka strax innan Björnfallet, hörde jag han säga. Jag vänder mig bort mot tanten och bilen.
-Det har redan blivit anmält, sa han sen. De är på väg, både ambulans och brandkår, fortsatte han. -Vi måste sätta ut nåt, sa jag. Nästa bil som kommer kanske köra in i den där bilen, sa jag och pekade på den lilla krockade bilen i baken på lastbilen. Vi hann inte säga mer förrän det höll på att hända. Långtradarchaffören slog på alla sina lampor, sen hoppade han ut sitt fordon, och sprang runt med ficklampa och han så drog han på sig en varselväst, och gav en till mig. Vilken hjälte tänkte jag glatt, nu ska de väl se oss…
Bilen som kom, eller rättar sagt bilarna som kom hann stanna utan problem och ett par killar hoppade ur den första bilen och frågade om de kunde hjälpa till.  -har ni ficklampor, bandage frågade jag och berättade lite om läget just då. -Vi måste varna trafiken som kommer från Stockholm, sa jag sen. Kan ni sätta ut någon triangel?
Sen dröjde det bara några minuter innan vi hörde blåljusmyndigheten komma på håll. Skönt! tänkte jag. Framme vid den fastklämda mannen försökte någon hjälpa honom med riktiga bandage. Bilen rök inte mer, men det diskuterades om det var någon fara eller ej.
Så fanns snart både polisen, brandmän och sjukvårdspersonal på plats. Jag hörde hur någon sa att han var någon typ av ledare över olycksplatsen, och han ville ha en rapport på vad som hänt och vad vi sett. Jag tog något steg fram, så att han skulle se och höra mig, men precis nr jag skulle öppna munnen började en av de andra killarna prata. Han pratade som om han varit först på plats och jag blev lite förbryllad. Han sa det jag hade sagt till honom, men inget om att jag hade varit först på plats. Jag började gå mot bilen. Jag kände att jag inte hade något där att göra. -Där är hon, hörde jag en mansröst ropa. Då kom fram en av sjukvårdspersonalen från ambulansen. -Är du skadad? frågade mannen. -Neeej, sa jag lite frågande. -Nähe, ok. Jag antog det bara för du är alldeles blodig om händer och jacka, fortsatte han och lyste med sin ficklampa på mig. -Jag tänkte åka hem, sa jag. -Där är min bil, sa jag och pekade på hyrbilen. -Ok, kör försiktigt hem, fick jag till svar, sen vände han sig bort mot den röda lilla bilen och lämnade mig kvar.
Jag kände mig rätt tom, trött, sliten, förvånad och ensam. Jag minns att jag satte mig i bilen och skulle åka hem. Jag minns att jag tänkte, att det kändes konstigt att ingen brydde sig om mig, mer än den där frågan om jag var skadad. Jag skulle sagt ja, för jag kände mig jätte skadad, men inte fysiskt.
Sedan minns jag bara hur jag ringde på hos min mamma. Jag minns inte vägen dit eller hur jag hade kunnat köra bilen dit, jag mindes inte nåt förrän jag ringde på dörrklockan.

Det tog några dagar innan jag riktigt förstått vad jag varit med om. Jag hade behövt mer stöd både på olycksplatsen och efteråt, men det visste jag inte då, och det verkade inte som det var viktigt för någon annan. Den här upplevelsen har jag haft med mig och funderat på många många gånger. Jag vet att den påverkat mig en hel del. Lyckligtvis gick det bra för paret, som råkat köra in i långtradare som valt att parkera alldeles för långt in och längs med körbanan på motorvägen.

Kokat en rödbeta

Hej igen!

"du har läppstift på magen" sa Ellen, när hon fick se min nya tröja från hm.

Flickorna fick våfflor och jag en rödbeta:) 

Första gången som jag själv skulle koka en…hade väl trott att det max skulle ta 20 min, men så fel jag hade. Nästan 45 minuter tog det! 

Så jag fick äta min mat ensam.

Jag skulle vilja säga att det var värt att vänta på rödbetan..men tyvärr kände jag inte någon smak på grund av förkylningen…:( Men det såg i alla fall gott ut. 

Till min rödbetssallad blandade jag keso med riven parmesan. Det är gott!!(när man känner smaken…)

Lufttorkad skinka, valnötter, sallad, vitkål, gurka, tomat, balsamvinägersås och riven parmesan.

Tjejkväll

Godmorgon freeeedag!:)

Jag måste bara visa några bilder från tjejkvällen jag var på denna vecka.

Kan man känna sig mer välkommen när man kommer in i ett hem där ljusen brinner på flera ställen och det är uppdukat med massa godsaker? Svar:nej!:)

Jag älskar denna ljusstaken som heter: square  och är från från: house doctor. Jag köpte ju den lilla, som jag visade för ett tag sen (här).

Jag vill ha den stora också!!! Kanske ska önska mig i julklapp:)

Mmmm…..massa gott!

En brasa som brinner…kan det bli mer hemtrevligt och mysigt när man ska ha tjejkväll?

Dags att slå in paket till adventskalendern:)

Louise hade tillagat en underbar dessert! Receptet på denna underbart goda froozen cheescake hittar ni på matplatsen här är: receptlänk!

Kram

Rosor som imponerar!

Idag är det en vecka sedan Johan kom hem med dessa underbara rosor. Vilken kvalitet!

Hade tänkt pynta vardagsrummet med mer rött..men jag vet inte om jag vill blanda rosa och rött i jul…så dessa underbara rosa rosor får blomma klart först:) SEN! kommer tomtarna fram. Lite tidigt? Ja, men hur länge får de stå framme? En månad bara, så nej här vill vi njuta av dem lite längre. Jag blir glad av mina fina tomtar. När vi var små fick vi alltid en finare (dyrare) tomte av mamma. Kanske inte uppskattade så mycket då, när man är i 10-års åldern (fast jag har alltid varit lite lillgammal..så jag tror faktiskt jag blev glad…men inte brorsan och storasyster lika mycket hehe), men nu är jag alltid lika glad vid jul att få ta fram mina fin-tomtar. Jag skulle aldrig köpa så fina tomtar till mig själv idag…Ni ska få se dem när rosorna vissnat;)

Kram

"egen" lokal odlare

Igår fick jag leverans av potatis, lök, morötter och rödbetor, av vår "egen" lokala odlare här i byn!

Vilken lyx! Grönsakerna är KRAV-märkta: alltså odlade helt utan bekämpningsmedel och konstgödning. Bra för framtiden, eller hur:)

Jag blir så glad och tacksam, att det finns engagerade människor som lägger tid på att maila, samla in beställningar och ordna leverans (igår ända till dörren, då jag glömde hämta när mamma var här -typiskt! Men underbara Ankie kom förbi med vår beställning).

Det ska bli så gott att tvätta och skala en morot till lunch..och rödbetorna…mmm..de ska vi nog göra nåt kul med:)

Potatisen och löken ska jag nog använda till en Jansson i helgen. Åh va gott!  

Dippa morötter!!!

Så gott och nyttigt:)

Kvällsmys

Lite ost, nötter, choklad och cola: för-det-är-jag-värd!

Tuff dag att ta hand om barn och hund när man mår dåligt, men som tur var kom min mamma och hälsade på. Då gick timmarna snabbt:)

Nu sover alla tre barnen och jag passar på att njuta av liten egen stund framför tvn. Lite Bonde söker fru och sen Greys! såklart;)

Denna vackra röda cyklam fick jag från min älskade mamma idag <3 Tack mossi<3

Kram

Mera julpynt!

Hej på dig!

Här hemma ligger det nu servett-staioner lite överallt! hihi

Jag har en sån där dag då jag akut måste snyta mig hela tiden, annars blir jag galen, kan knappt prata eller göra nåt för det rinner!!!uch…och då är det bra att ha lite servetter ligga på t.ex. tv-bordet, i hallen, i köket och i vardagsrummet…osv. Hur mycket snor kan man ha! hihi Det är väl bara att rida ut "snor-stormen";)

Började dagen med att försöka peppa mig med lite ljus i fina (nu röda!) setet från Rusta (49kr!!! galet billigt) Tur att mamma är där ibland, så man får hemleverans;)

Jag har satt ljus i en gran på tomten. Har spanat in den under året, och konstaterat att i år ska vi inte köpa en adventsgran, utan använda den som faktiskt växer på tomten.

För 5 år sen när vi flyttade hit, var den väldigt liten, men nu har den växt till sig:)

Såååå mysigt att se den lysa…jag längtar faktiskt redan efter mörkret!:)

En timma kvar, sen ska flickorna hämtas och efterlängtade mormor kommer hit <3

Kram så länge!

Nyttigt och supergott mellis!

Hej hopp!

Mörkret börjar falla…har du ätit mellis?

Här testade jag en knäckemacka med keso och rivet äpple på. Åh! Vilken succé! Jag tycket det var riktigt gott, det kommer jag garanterat göra igen:) Prova!

Har satt upp några fler stjärnor idag.

Trodde aldrig jag skulle köpa en ROSA julstjärna! Men så blev det, den åkte med i kundkorgen igår på Ica i Nora (49kr=kap!) 

Flickorna blev överlyckliga över att få denna rosa adventsstjärna i deras lekrum. 10 poäng till mammi;) hihi

Längtar efter min make…mest för att jag då ska få åka på tjejkväll! hihi

Då blir det att slå in paket till julkalendern för hela slanten, en tradition har det nu blivit. Tror det är tredje året.

Skulle vilja få tag på klistermärken 1-24, så man kan sätta på paketen. Vill ha lite koll och ordning på när de får vilket innehåll en viss dag…har t.e.x.ett par godis-grejer som jag INTE vill att de ska få en vardag:)

Kram kram

p.s jag fick min leverans idag, men den berättar jag om en annan dag:)

Både gott nyttigt och bidrar till forskning

BLÅBÄR!!!

Mmmmm…finns det något godare i flingorna!? Svar: NEJ (inte om du frågar mig i alla fall;))

Som sagt, nyttigt otroligt gott men så bidrar det du betalar för blåbären till Cancerfondens rosa-bandet-kampanj= BRA!!

Så köp dessa blåbär på @ICA om du nu ska köpa blåbär:)

Idag väntar jag en leverans till dörren. Hoppas hoppas den kommer idag….

Nu ska vi snart packa oss ut till dagis och en liten promis med Mojje, sen blir det att åka till en vän och fika lite. Mysigt <3

Bye bye Samsung note 3!

God kväll!

Jag tog beslutet att skicka tillbaka min nya mobil Samsung Note 3, innan de 14 dagarna hade gått. Jag är väldigt glad över att få testat just denna mobil och Samsung, men jag vet inte om det är det jag ska ha. Så eftersom jag inte känt mig så nöjd och säker på detta val, så valde jag idag att skicka tillbaka den.

Känns bra, men nu måste jag lösa detta med en ny mobil….ska det bli en Samsung S4, som jag egentligen från början var inne på. Vi får se:)

På Ica i Nora hittade jag dessa tvålar. Jag blev så sugen på att köpa en, men det fanns så många val att jag inte kunde bestämma mig. Så tyvärr blev det ingen…idag. Jag får sova på saken. Gud vad jag velar om små beslut!:) Jag undrar om tvålarna luktar mycket av t.ex. pepparkaka eller polkagris? Det kanske blir jobbigt i längden? 

Välkommen måndag

Ja, då var det ny vecka igen och jag hade väl trott att jag skulle må så bra idag, att man kanske skulle kunna ta en långpromenad med hund och vagn i det soliga (men kalla!burr…) vädret….men nej..

I natt blev jag sjukare än jag var igår!? Helt otroligt, har aldrig varit med om envisare förkylning. 

Nattsömnen blev heller inte speciellt sammanhängade, då Arvid hosta han med och lät riktigt illa….svårt att sova, när det låter som han tappar luften…sen fick jag besök av både stortjejen och lilltjejen. Alla låg vi i sängen, utom pappa Johan, som låg och hosta i soffan. Så den här natten…vill jag helst glömma!

Härliga tider!;)

Nu ska jag och Arvid (som äntligen somnat i och för sig) bara vara med varandra, kanske sätta upp en och annan julstjärna och dricka te för min onda hals.

Kram kram

En månad till julafton!

Malva fick sin adventsstjärna och stjärnnät på sitt rum och Ellen en liten adventsstake (fick inte plats så mycket mer i hennes fönster…). Men sen tog det stop, för flera av mina adventsljusstakar behövde nya lampor även till alla papp-stjärnor…snopet!

Det blev en sen kvällstur till Ica Maxi, så jag passade på att köpa med massa nya lampor, så det ska gå att styra upp allt i morgon:)

Här hemma är det fortfarande snuvigt och hostigt…när ska det gå över!? Känns som jag fick två slängar av eländet:( Ja, ja då får man förhoppningsvis vara frisk över jul, och det är jag väldigt gärna! Jag glömmer aldrig de jular jag varit sjuk, och knappt kunnat äta av den goda julematen…fy så trist det var, och speciellt när jag var barn.

Här får ni se bildbevis på att två fönster har blivit pyntade! Sååååå mysigt att se utifrån. Kvällspromenaderna blir så trevliga framöver, när alla tänder sina ljusstakar och ute i trädgårdarna. I morgon hoppas jag hinna köpa med en 25m lång skarvsladd någonstans…glömde det på Ica, för i år blir det en befintlig julgran som ska få ljus på sig på vår tomt.

Kram och god natt