Nytt liv ny chans

Nu!!!! Jag har fått mitt liv tillbaka, det känns nytt och härligt! Nästan som man fått en andra chans. Senaste veckan har varit extremt jobbig, utmaning på högsta nivå MEN ändå bästa känslorna på länge. Jag kan börja röra på mig!! Träna!! Ta hand om alla våra barn ensam, stå för markservice när Johan snickrar!! När hände det sist?! Många tyckte nog vi va galna när vi sista veckan på semestern drog igång med projekt: skärmtak/vindskydd vid sommarstugan. Jag kände mig iaf galen;) men såååå lycklig för jag ville och kunde!!! Halsont hela samma vecka dessutom...mycket irriterande. Jag som tänkt börja att gå PW!! Men det blev en rejäl PW (förlåt power walk) på ett annat sätt:) det blev passa barnen, laga mat, diska (har ingen diskmaskin i sommarhuset, måste ändra på det snart!!!! -det är så tråkigt att diska!!) handla, ta sig ner till havet med fika o tre barn, hålla alla glada och nöjda...hm..gick inge vidare, då våra tjejer (speciellt 3-åringen) bestämt sig för att vara extremt trotsig. Vill inte göra som mamma och pappa säger, utan helst gnälla, skrika, gråta över det mesta. Helst vill hon/de äta glass och godis hela dagen lång och inget annat...detta kan i och för sig bero på alla glassar som vi ändå tillåtit, mutat med i olika situationer...det har varit alldeles för många..suck har kännt oss värdelösa och sämsta föräldrar flera ggr...ibland undrat vad vi gjort gör fel och tänkt att vi nog har de mest jobbigaste ungarna i hela världen..MEN 1 av 10 timmar om dagen har det varit underbart, så underbart att vi får energi och dos att orka vidare;).
Johan fick klart nästan så mycket som vi planerat på skärmtaket. Det ska upp läkt och målas nästa tillfälle.
Det blev två turer ut med båten på havet med matsäck och "härliga" stunder på en ö...ja i alla fall en av de två tillfällena..eller en halv dag eller korta stunder under de två utflykterna;) sista dagen med båten tror jag det mesta blev fel..det var sol och glädje när vi åkte ut, jag lade tom ut ett glädjefyllt instagram-moment...som strax blev molnigt väder, blåst och gnäll till 100%. Barnen bråkade, grät och skrek. Snart var även jag och Johan i luven på varann...herre gud! Hur hände detta? Tänkte jag. Vad gjorde vi för fel, varför? Hur ska resan gå hem i bilen...
Nå väl. Detta var en av de sämsta stunderna på semestern. Tur att jag fick bli av med mitt en-veckas-halsont lagom till vi kom hem i fredags. För på lördagen och söndag blev det PW med mojje och barnvagn:-) underbart att röra på sig! Underbart att gå med starka ben och kunna ta i! Och som pricken på iet: lyssna på pepp-musik i öronen!
Idag (eller igår kväll) fixade Johan så att jag kunde cykla till Bootcamp 2013 (tjejer på landet som tränar ihop ute). Äntligen kände jag mig stark nog att ta mig dit! Dessutom på cykel! Lyx att kunna få åka själv utan min finaste lilla bebis. Man behöver det!:) 2 månader drygt har det gått sen förlossningen. Trodde aldrig jag skulle känna mig så här stark någonsin. Trodde aldrig att smärtan skulle försvinna som den gjort. Tack någon! Tack min Gud! Jag är så tacksam över mitt liv, min kropp som får och kan röra sig. Jag kan inte springa av glädje, men cykla! Och det går snabbare;)
Här kommer några bilder som jag lagt ut på i mitt insta.

Puss o kram!