God tidig lördagmorgon!
Igår efter lunch började jag känna att migränen som jag försökt hålla borta med tabletter hela veckan inte gick att stoppa.
Har du haft hjärnskakning någon gång? Det har jag. Jag slog mig ganska rejält den gången i Luleå när jag cyklade omkull en tidig höst/vinterkväll, så visst riktigt så smärtsamt kanske inte migrän är, men nästan. Jag ska berätta för er om den där händelsen i Luleå någongång.
Smärtan kan ändå jämföras med den värk jag hade i huvudet dagarna efter olyckan. Smärtan skär i huvudet så förbannat, att man kräks!
Jag kände vid 14 idag, att snart går jag in i denna hemska svarta smärta, där egentligen inget annat hjälper än en kall handduk på huvudet (lindrar lite och ger mig någon psykologisk hjälp i det hela..) en säng och ett mörkt rum.
Men där stod jag med 3 barn!? Jag kunde knappt prata ordentligt när jag i desperation ringde efter Johan (som såklart är dryga 2 timmar ifrån hemmet..). Min mamma kommer som räddande ängel från himlen. Där hade jag 5 min innan hon kom försökt matat Arvid med kisande ögon (för ljus klarar jag inte av när jag får migrän, mina ögon vill automatiskt stängas). Flickorna är stora nog att förstå, och höll sig undan i lekrummet.
Ingen träning och inget fredagsmys. Buhu...jag kände mig som ett barn i 5-års åldern. Rädd och ledsen över smärtan, men som tur var fanns stora Malin där ibland och tröstade vuxet:) "du vet ju att det går över, blunda och försök sov" Men smärtan var ihärdig denna gång, det gick inte att somna.
Jag hörde hur Arvid skrek där nere. Jag tänkte att jag nog måste ringa ner till mamma och säga att det kanske dags för mat eller sova. Jag famlar i mörkret efter mobilen. Ah!!!! Vilket ljus!!! Jag får kämpa för att se hur jag ska dra ner ljusstyrkan på mobilen. Jag lyckas nästan ringa helt fel person, men så hör jag mammas röst...och hur Arvid skrattar nöjt i bakgrunden. -jaha ska han redan ha mat, hör jag mamma svara. -han som är så glad här i soffan.
Migrän kan också få en att höra galet tydligen...skämt å sidor, jag suckade inombords över mitt kontrollbehov, sen tryckte jag in öronpropparna och gav mig en order att slappna av! Min mamma var ju där, hon klarar barnen!
Trots order och förmaning till mig själv, tar jag ändå och drar iväg ett sms (och ett samtal till Johan eftersom han inte svarar på 2 sekunder!? -jag är knäpp: I know!) om att ta med pizza hem och Cola zero till mig. Avslagen Cola efter ett migränanfall är guld värt!!
Vid 21.00 kunde jag ta mig ur mörkret och få i mig en pizza-bit jag med. Magen skrek av hunger, men huvudet värkte fortfarande. Det var en tidig chansning att äta, men jag fick behålla det och jag mådde nästan helt bra när jag la mig sen.
Idag är det ny dag, nya tag! Jag hoppas på en joggingrunda senare idag (om det inte är för mycket snö där ute, har inte tittat ut än) och att det blir en skön dag hemma med familjen.
Hoppas du får en fin och härlig lördag (utan någon dum migrän eller annan smärta)
KRAM
