Att vi är två är min räddning

Ja, så är det. En dag som denna, då kroppen inte vill ta sig ur sängen, då huvudet säger Nej! nej! Jag orkar inte med någon! Jag orkar knappt med mig själv!
Då är det skönt att den andra hälften tar två morgonpigga tjejer, så hon den trötta, utslitna och för att inte glömma en mycket illamående människa;) får ligga kvar i sängen, han till och med tog lördagens pass att följa med tjejerna på gympan 9.30.
Jag fick en lugn morgon. Tog en promenad med Mojje vid ån och en lång god frukost (dock en aning besvär med illamåendet både vid promenaden o frukostätandet...men jag försöker bortse från det nu;)
Många idéer fanns om vad jag kunde hitta på i min ensamhet...men kroppen sa nej...så det blev soffan och slalom på tvn.
Det här negativa tillståndet, som tar av min energi och kreativitet är faktiskt riktigt jobbigt. Jag drömmer om en vändning.

Den måste komma. Det klart den gör.

Imorgon är det fars dag. Då får han sova och jag ta barnen. Jag måste klara det.

Sov gott! Kram