Hej igen!
Sitter (satt...hann inte skriva klart) i solen och ser på när tjejerna leker i sandlådan.
Arvid somna för en stund sen när jag rastade Mojje på en liten promenad.
Bläddrade nyss igenom lite bilder på mobilen och kom och tänka på den otäcka upplevelsen här om dagen med lille Arvid.
Jag skulle ta Ipren och hade Arvid på armen. Skulle bara svälja ett par tabletter, gav honom den tomma kartan, satte på kranen och tog vatten i munnen och svalde dem. Helt plötsligt hör jag hur Arvid försökte få luft! Det lät riktigt otäckt! det hade fastnat något i hans hals! Jag släppte glaset i diskhon med en smäll, vände Arvid upp och ner och slog han i ryggen. Sekunderna gick långsamt, men till slut skrek han och grät i panik, men inget låg på golvet, det han hade fått i munnen var fortfarande kvar!! Jag försökte titta i halsen utan att vända upp han helt, vilket var nästan omöjligt. Jag var livrädd för att det ska åka ner innan jag hade fått tag på det. Jag såg en bit av foliet från Ipren-kartan! Jag är en jävla idiot!!! Hur kunde jag va så dum!? Vad snabb han var!! Var några av mina tankar just då. Men hjälp!! Kan jag peta med finget i halsen på han?! Kanske han spyr upp då?! Jag gjorde ett försök, men han skrek, kväljde och grät och jag fick nästan panik! Han får inte svälja ner biten! Den är ganska stor, och en sån folie är väl vass, tänkte jag.
Jag förstod att jag behövde hjälp och det fort! Så jag rusade ut, i strumplästen, sprang jag med Arvid framåt-lutad. Närmsta granne öppnade, men kunde tyvärr inte hjälpa mig men ropar att jag ska springa till dagiset! De kan hjälpa dig!
Jag sprang då direkt mot dagiset som ligger precis bredvid och samtidigt hör jag Arvid gråta, vilket lugnade lite. Jag skrek efter hjälp!! När jag såg barn och fröknar bakom fönstrena. Tre fröknar mötte upp mig vid entrén, och jag såg att de förstod vad som hänt, inga ord behövdes, de tog Arvid ifrån mig och på någon sekund fick en av fröknarna ut den lilla biten!!! Halleluja! Jag grät grät och skakade i hela kroppen. Fy fan vad otäckt! Men tack gode gud att det gick bra!
På skakiga ben gick jag hem med blöta strumpor. Jag höll hårt i Arvid, tårarna rann nerför kinden. Jag var helt knäckt över det som hade hänt.
Jag mötte Mojje, som passat på att rymma ut, dörren stod uppe och jag hörde att kranen i köket fortfarande rann. När jag såg de blöta fläckarna på golvet efter mitt egna försök några minuter innan...bryter jag ut i ett storgråt igen. Ringer Johan. Tänk om....tänk om...men jag tvingar mig att bryta den tanken och istället sätter jag mig i soffan med min älskade älskade Arvid och inväntar svar från min andra hälft i andra änden.
Åh vad jag älskar dig lilla barn, tänkte jag och kramade min lille son ännu lite mer.
Ja, vi hade tur denna gång. Jag anklagar mig själv en hel del, eftersom det var jag själv som gav Arvid Ipren-kartan...men samtidigt vet jag att jag aldrig gett honom den om jag anat denna händelse...så nej nu vänder jag blad och går vidare.
Hoppas ingen av er behöver uppleva något liknande.
10 månader och full fart på krypandet och ställer sig gärna upp mot allt som fungerar som stöd!:)
Sen den otäcka händelsen går jag nu hela tiden och plockar bort eventuella föremål, smålappar, pärlor, stenar och annat som tjejerna drar in eller har pysslat med. De vet om att Arvid kan stoppa i mun och hjälper ofta till och plockar bort och så, men de glömmer fort bort när de är inne i sin lek eller pärlpyssel..så det är ett väldigt passande nu...Arvid stoppar allt i mun! När går den perioden över?!
Finaste byxorna och bodyn är från meandi (höstens collection).
Nu sover han till slut i sin säng...men det satt långt inne!
Kolla in den här busen: (för typ 15 min sen;))
Kram och god natt från oss❤️
