13 sep. 2014

Inskolning, tankar och mitt Fjugesta!:)


God morgon lördag!

Vaknade upp i stugan och tänkte på hur veckan varit. 

Det blev en tjejkväll i Fjugesta trots allt.
 
Kofta Odd Molly, tröja meandi och byxor Åhlens. 
Jag hade inte tänkt åka, men jag ångrade mig samma dag. Ibland behöver man ju träffa vänner extra mycket när saker i ens liv händer. Det ger energi att få komma bort och träffa sina vänner, men framförallt behövde jag få luft under vingarna. Egentid!
När jag ändå var i Fjugesta åkte jag förbi mitt gamla hem❤️ Här växte jag upp till jag var 19-20 år. 
Tårarna var nära. Det brände lite extra bakom mina ögonlock när jag stod där med kameran. Tänk så många gånger jag gått mot den entrén och tittat ut från det där fönstret närmast gatan. Mitt rum. 
Min barndom var här. Jag kunde nästan ta på den. Jag blev vemodig. Fick upp olika underbara barndomsminnen med mina syskon, mamma och pappa och alla kompisar på gatan. 
Druvrankan hade verkligen tagit över både veranda och garage. Vilka goda små lila druvor vi kunde skörda på hösten. 

Kvällens tjejkväll hos Malin var väldigt mysig. Jag hade rensat ut en massa kläder som tjejerna fick titta igenom. Många roliga skratt blev det under mannekäng-andet ;)

Den här veckan blev extra svår. En vecka som kommer föralltid att vara med mig livet ut. 
När något händer, en olycka, någon som rycks bort i ens närhet, stor tragedi som berör på nåt vis, ja då blir jag ofta direkt bättre på att: vara här och nu. Jag värdesätter de vardagliga sakerna mer, att kunna gå upp frisk och kry och väcka sina tre juveler med en lätt strykning på deras kind, en puss och lite gos med barnen i famnen, värdet höjs det dubbla direkt! Jag kramar och luktar på mina barn extra mycket, njuter extra mycket när deras små händer håller om mig tillbaka. Älskar när den där barnarmen åker runt min hals automatiskt och håller i mig, när jag ska bära ner ett barn till nedervåningen. Huvudet som lutar mot min axel och ljudet från ett nöjt och tryggt barn i örat. Jag njuter mer av dessa ögonblick och lägger undan mobil eller dator mycket mer! Jag väljer att se barnen mer. Jag stannar upp och tänker mindre på morgondagen. Jag är tacksam på ett mer vaket sätt över de små vardagliga sakerna. Det som jag annars kanske tar mer för givet. 

Det ger mig dock blandade känslor. Jag blir lycklig över ett sånt här uppvaknande, samtidigt som det faktiskt tar extra energi att vara så. Det jag menar är att detta så kallade: här-och-nu-tillståndet får en värdefullare mening. Det håller i sig ett tag, men snart är man inne i det mer "normala" tillståndet igen. Det låter ju lite hemskt, men jag tror ni förstår, och jag tror att jag är glad för det. Det är jobbigt att uppskatta allt här och nu, det blir nästan lite överdrivet tillstånd efter ett tag. Saker vardagliga sysslor måste bara göras och hända utan att man ska tänka på att man är tacksam över att se, äta, känna, smaka, gå, sitta, stå, att få vara mamma, att jag har tre fina barn, att jag fött tre barn, att jag har tre friska barn etc etc etc. Det gör också att jag även börjar oroa mig mer för sådant som inte hänt än. Inte bra!

Livet är inte lätt. Att vara mamma är svårt. Det var en olycka. Jag vet det, men det gör ont. Jag lyckades få ut den där förbannade plommonkärnan ur min sons hals och han kvävdes tack gode Gud inte, men jag hade gärna sluppit denna skräckupplevelse. Jag gjorde allt jag kunde och lyckades."sträck på dig och var stolt" sa sköterskan på vårdcentralen på telefon. "Du räddade din son."

En glad kille med en glad och tacksam mamma:-). Tog bilden innan vi for till Arvids första inskolningsdag. 

Ha en fortsatt skön lördag och helg!

Kram!





12 sep. 2014

Nya träningskläder från HM och Gina Tricot


God morgon!
Jag kände mig riktigt ärtig i dessa tights från Gina Tricot, igår på step/tabata-passet. Tyvärr var det svårt att fokusera stundvis och jag kom av mig ett par gånger. Mina tankar går av och till till olyckan som hände i måndags (ni kan läsa om det här). 
Till tightsen passade denna sköna träningströja/jacka från HM. 
Detta det kommer bli en favorit i höst! Ni hittar jackan här. 

Andra dagen för inskolning. Gårdagen gick bra. Arvid fick mest känna in lokal och lekplatsen ute. Lite ledsen blev han när mamma inte var på samma ställe (efter en egen liten upptäcksfärd med pedagogen). Sötis. Men huuuamej vad det värker i mitt hjärta. Jag vill inte lämna ifrån mig mitt barn. 

Ha skön frrrrrredag!

Kram




11 sep. 2014

Idag börjar det

Blommorna som jag köpte förra veckan blommade helt galet och stod så praktfulla på borden.  Speciellt gladiolerna. 
De fick tyvärr slängas bort igår. 
Slut på föräldrarledigheten. Idag börjar min sons nya liv i förskolans värld. Mina känslor är kluvna. Jag var laddad och beredd innan olyckan i måndags, men nu känns det extra tungt att börja med inskolningen. 
Men det är han värd min lilla tiger:) Han kommer växa och lära sig massor med de andra små barnen på förskolan. Önskar bara lite att det inte var dags just idag;)

Nog om ledsamheter och kanske inte så peppande inlägg! 
Nu ska jag tänka framåt och bara positiv! Här kommer ett tips på en mycket god dryck:
Min mamma frågade en dag hemma hos henne om jag ville ha lite iste. Iste!? Tänkte jag, fy farao. Har hon inget annat? - absolut, svarade jag. 
Sen jag kan minnas har jag hållit mig undan just iste. Till och med det året jag bodde hos en amerikansk familj i Florida i USA, där iste i princip är en nationaldryck. Hehe tänk att det skulle va så förbaskat gott! 
Färgen är ju inte så läskande med sin ganska trista lite grumliga brun-oranga färg. Men smaken. Mmmmmmm....den föll mig i smak. 
-det är nyttigt, sa mamma. Sånt tummar vi upp på:-) 
Just denna iste fanns på Netto för 8kr (ett kap!)

Ute syns hösten. Det ser kyligt ut. Dimman ligger tät mellan husen. Burr. Idag blir det strumpor och en varm tröja på:-) 

Ikväll blir det step och tabata igen=gillas!
Nya (lite galna) tights från Gina Tricot åker nog på. Ni hittar dem här. 

Ha en bra dag!

KRAM



10 sep. 2014

Livet är skört

Tankar som förgör. 

Jag borde hoppa av lycka och tacksamhet efter att jag räddat mitt eget barn. Tyvärr minns jag nu den där stunden då jag var som mest skräckslagen. Om och om igen. Inställt på repeat. 

Jag tog mig till mitt älskade spinning-pass igår morse, tårarna rann på kinden på vägen in mot stan, men jag ville dit. Jag behövde få träna hårt, kanske skulle det hjälpa? Träning har alltid hjälpt mig att rensa huvudet och fått mig på bättre bana. 

Passet gick bra, och musiken gav mig extra energi. Min vän och mest trogna spinning-besökare (!) Lina hade önskat en speciell låt som vi cyklat till massor förr på mina pass. Det var dags att damma av den: Kom hem (discoversion) med Barbados!;) Vilken kick jag fick!

Känslorna rann över efter passet och jag kände hur allt kom ifatt mig igen. Tårarna kom och jag fick ta en stund för återhämtning. Tur att min vän fanns där då❤️

Traumat igår har gett mig någon typ av chock. Min kropp har tagits över och jag har inte kunnat påverka darrningar, frossa-känslan eller stormen av känslor som får mig till gråt. Jag rider ut stormen, men idag ska jag ta tag i det. Telefonnumret är bara att slå. Hjälp finns. 

Klockan är 02:19. Jag väcktes av min sons gråt i natten. Han tystnade fort. Hittade väl en av sina nappar❤️
Tyvärr hann tankarna komma och tårarna rinna. Jag är klarvaken. Funderar på att gå ner och se på Idol, som jag spelade in igår. 

Nyss beställde jag en bok på nätet (allt för att tänka på annat). Styrka för kvinnor av Olga Rönnberg. Ni hittar den här. Jag behöver lära mig mer om just styrka för mig. Längtar tills den kommer:) 

Imorgon...till läkare med min lillkille. Hur ska jag orka eller stå rak? Jag skäms så fruktansvärt. 
Tänka framåt inte bakåt. 


Kram



9 sep. 2014

Egna plommon - den lyckan blev ett trauma


Äntligen kan vi skörda egna plommon från vårt träd i trädgården.  Vilken rikedom tänkte jag igår. Jag kände mig så lycklig då jag fick plockade ner några så vi kunde smaka på dem.
Så röda och vackra. Smaken var underbar. Klart mina barn ska få smaka, även Arvid...men vilken vändning gårdgens eftermiddag tog. Det jag fruktar mest i mitt liv höll på att hända.

Jag höll på förlora min son igår.

Jag känner mig som världens sämsta mamma idag. 

Arvid fick smaka på ett plommon. Jag tog bort kärnan efter några bett. Han älskade det, och ville ha mer. Han räckte upp sina armar mot skålen som stod på bordet. Jag lät han välja ett andra plommon. Jag tänkte att nu måste jag vara med igen, så han inte sväljer kärnan, men det gick så fort. Jag var i närheten men hade inte fullt fokus på min älskade son... jag förstår inte hur jag kunde välja att ta de där stegen bort från honom, att välja risken!? På bara några sekunder hinner det hända. Jag hör hur det fastnar i halsen och hur han kvider, Ellen skriker och jag rusar dit. Jag förstår direkt vad som hänt, då det har tyvärr hänt ett par gånger nu, varav en gång fick jag rusa iväg med honom upp och ner för att få hjälp med att få ut det (då en liten foliebit, som han hade lyckats få tag i. Då vågade jag inte peta mer i hans mun själv...)

Jag tog tag i Arvid och vände honom snett nedåt och dunkade hårt i ryggen mellan skulderbladen. Efter första gången har jag läst flertal gånger om hur man ska göra när det fastnar något i ett barns mun/hals, men ändå blir jag väldigt osäker på om jag gör rätt. Arvid kved och försökte vrida sig ur mitt grepp, han är stark för att bara vara 1 år och 3 månader, han kämpade för sitt lilla liv på egen hand. Jag såg hur hans ansiktsfärg förändrades då han inte fått luft på en stund och han fick panik. Han blev blå i ansiktet och jag började själv få panik och insåg att jag måste få upp kärnan med fingret. Jag ville inte riskera att trycka ner kärnan, men vad hade jag för val!? jag håller på att förlora min son, han får inge luft! Dunkandet i ryggen fungerar inte, inget hände. Jag kände försiktigt med fingret i halsen. Jag kände kärnan. Den satt fast. Jag blev skräckslagen inombords och tårarna började att rinner på min kind och kroppen började skaka. Jag hörde hur flickorna runt mig och Arvid skrika, men jag kunde inte bry mig om dem då. Jag tog tag i min nu ännu blåare och snart hjälplösa son och stoppade ner två fingrar igen. Han spärrade upp ögonen och jag såg en fruktansvärd skräck i hans små ögon. Du ska inte dö tänkte jag! Men inombords hann jag få hemska tankar som var fruktansvärda. Jag kände kärnan igen -jag får inte upp den!skrek jag. Panik och skräck! Ska jag förlora min älskade lilla Arvid nu?! Jag har aldrig kännt sådan maktlöshet och förtvivlan i hela mitt liv, jo kanske när han föddes (det traumat har jag delvis berättat om). 
Då! helt plötsligt fick jag någon enorm styrka och mod inom mig och blev fokuserad som aldrig förr. Jag blundade och jag och kände mig fram med ena fingret, kände kärnan, och tog i ännu mer och trängde mitt finger ner ytterligare i en rörelse så kärnan inte skulle tryckas ner utan kvar fast mot halsväggen. Jag fick precis tag med den lilla extra nagellängd jag hade på pekfingret för att sedan kunna försöka trycka kärnan uppåt. På andra försöket lyckades jag få fäste! Arvid kämpade inte emot längre, han han inga krafter kvar.  Jag tog i allt vad jag kunde. Så! Flög kärnan ut på golvet. Det blev lite blod på golvet där kärnan landat liksom på mitt finger. Så hörde jag hur Arvid kippade efter andan och efter bara någon sekund så började han skrika. Aldrig förr har hans skrik varit så underbart...

 Jag skakade ännu mer i kroppen efteråt och grät på ett vis jag aldrig tidigare varit med om. Vi kramades alla fyra efteråt och försökte trösta lillebror, men han var då väldigt otröstlig länge. Jag ville aldrig släppa taget om honom. Till slut lugnade han ner sig och låg sen länge i min famn och pustade ut. Mina tårar slutade aldrig att rinna. 
Jag känner mig fortfarande hemsk och misslyckad som gav han plommonet, och för att jag lämnat mitt fokus på honom. Jag är ledsen över att vara så hårdhänt med fingret i hans hals, så att det började blöda.. men så var jag tvungen. Jag hade inget annat val just då.  Idag är jag enorm tacksam att jag tog modet och gjorde något jag aldrig trott jag skulle klara..Jag gråter fortfarande om vartannat. Jag ser bilderna framför mig om och om igen. När jag ser på min finaste lille kille nu, så ryser jag inombords för vad som kunde ha hänt och känner som sagt enorm tacksamhet. Älskade lilla barn. Förlåt. Tack. Jag älskar dig till månen och tillbaka. 
Bilden ovan tog jag innan det hände...inga fler hela plommon för min lilla kille på väldigt länge...

KRAM



8 sep. 2014

Ett litet tips

Skynda fynda!

Fick precis ett mail om detta:


My Ztyle har 20% på allt! Ange rabattkod: grattis
Gäller tom söndagen den 14 sep:-)

Jag gillar den där grå tröjan på bilden ovan med texten: Hope, men sen har jag gått och funderat på denna Odd Molly - klänning/tunika.

Här finns kläder från Odd Molly, Cream, Lilly of Sweden, Stylesnob och många fler märken.

Här regnar det för fullt, och nyss försvann vår hund Mojje
när vi precis skulle gå ut på promenad. Det är inte första gången han smiter iväg från mig när vi precis ska gå..grrr.
Bäst att jag går ut och ropar efter honom igen.

KRAM





Ibland blir tokiga beslut bra

Jag älskar min nya spegel! 

Jag hittade den på Smultrongården i veckan, när jag fick en impuls att åka dit för att hitta en spegel till sommarstugan..med tre barn!:S. 

Ni som varit där, i denna mycket mysiga lantliga inrednings- och kläd-butik, där det står grejer ÖVERALLT i ALLA nivåer (!;)) vet ju då att det av många skäl inte är lämpligt att dra dit sina 4-5-åringar (två stycken dessutom!) eller en 1-åring, som efter att ha lärt sig att gå knappt vill sitta still i sin vagn....för det blir ingen trevlig avslappnande stund (som jag annars av denna anledning åker dit). Fick jag sen-sommar-sol-sting?! Det var riktigt överraskande varmt denna dag. Så kanske. 
Jag kan inte påstå att stunden i butiken blev längre än 5 minuter. Jag upptäckte ganska snart att mina två flickor inte kunde motstå att känna på ALLT som glimmade (glas, smycken, kläder, dekorationer mm), trots att jag typ konstant upprepade "rör ingenting, bara titta" samtidigt som jag parerade Arvid i vagn mellan bord, hyllor och olika golvnivåer i butiken, OCH styrde undan hans extremt långa armar som skulle ta i allt! Phu! Där höll vasar att hamna på golvet och annat som hans små händer lyckades grabba tag i. Jag sökte direkt hjälp av Helena (en mycket trevlig tjej som jobbar där), som för övrigt såg lite extra förvånad ut denna gång, när jag kom med mina tre...hon tänkte säkert att jag var galen;) hehe
Helena fick guida mig i butiken och visa mig var alla olika speglar hängde. Jag föll för den första hon visade. 

Här hängde den på Smultrongården.

Hela designen och uttrycket skrek: ta mig till stugan!;) (PB Home) så snygg ram och liten praktisk hylla, jag kände direkt att den skulle passa perfekt. Och det blev perfekt resultat när vi fick upp den i stugan i helgen. Spegeln kommer nu att föralltid ge ett trevligt välkomnande i hallen.  Spegeln öppnar upp ännu mer ljus och ger som här en vacker bild av både hur det ser ut inne och ute mot sjön. 
Priset var lite högre än min vad min var budget tänkt, så jag behövde få fundera...vilket inte var lätt med barnen (!). Då hör jag Malva säga: Titta de har tårta! Räddad, tänker jag. Självklart ska vi äta tårta - ute! På ett kick fixar jag tre bitar tårta (mycket små) och tre festisar, sen rullar vi ut och satte oss i den soliga trädgården i skuggan. 
Jag fick pusta ut och vi njöt alla tre av både smak och omgivning (kanske gjorde Arvid det med, men lite mer oklart av vad han kände;)). Flickorna berömde med ord och glada miner den goda kladd-kake-tårtan med rosa grädde och lilarosa små dekorationsblommor. De såg så glada ut där de satt på varsin vit trästol under det gamla trädet, och diskuterade hur bra denna aktivitet var. Jag kunde då släppa den där extremt jobbiga känslan som jag fick i butiken (mina-barn-kommer-snart-riva-ner-något-extremt-dyrt-och-vi-blir-utslängda-varför-i-H-åkte-jag-hit!?;)). Så jag kände mig snart faktiskt väldigt glad över att vi var där. Glädjen höll i sig och fick mig sen att köpa spegeln innan vi åkte hem. Jag struntade helt enkelt i min budget/gräns var lägre än tänkt :P 
Köp-lyckorus infann sig när jag åkte, men övergick sen till en viss köp-ångest-känsla. Hehe. Det var inte förrän mannen sa att han tyckte spegeln var snygg, som jag släppte mitt ångest-för-att-jag-inte-höll-budget:-)! 
Skönt att kunna stanna till och se sin spegelbild faktiskt. Hela sommaren har jag fått titta in i husvagnens spegel, något som sen blev mindre och mindre av när vi väl flytta in i stugan. Spegeln ger ju den där lilla egna-bekräftelsen på: hej-på-mig-så-här-ser-jag-ut-idag och kanske ler jag inombords: yes-fan-jag-ser-inte-så-tokig-ut eller så blir jag mindre glad och vill gömma mig under en filt och aldrig komma fram, eller så kanske jag blir förvånad: oj oj har jag sett ut så här hela förmiddagen, ruffsig och en stor röd finne på hakan:P Dags att göra ett ingrepp hehe. Många varianter finns, kanske känns det igen? ;)

Nej, nu är det dags att ta tag i denna lediga dagen med barnen. Ingen förskola idag, så vi kan göra precis vad vi vill. Skön känsla. 

Ha en bra start på veckan!

Kram





7 sep. 2014

Skön söndag och goda rester

Här kommer ett riktigt gott kassler-recept! Lagade det igår och fick äta goda rester idag med:-)

Louise inbakade kassler

Du behöver en bit kassler
En burk inlagd annanas
Mjukost: örter och vitlök (eller någon annan favorit)
Ett pkt smördeg
Ris
Bearnaisesås (färdig eller egengjord)

Så här gör du:
1.Skär kassler i tunna skivor 
2. Smöra på mjukosten på en sida av kasslerskivan varva med en skiva annanas
3. Ta sen smördegen och baka in kasslern. 
4. In i ugnen på 175 grader tills smördegen blivit gyllenbrun. 
Ät med ris och bearnaisesås och en god sallad. Så gott!

Enkelt och supergott! Barnen älska det:)
Tack Louise för tipset!
Utanför dörren har vi massor av lingon utanför stugan, så det plockade flickorna i helgen. Det blir gott att ta fram och göra lite rårörda lingon till en god stek senare i höst eller vinter. 
Efterrätten blev gräddig vaniljglass med uppvärmd hjortronsylt. Så gott!
Nu sitter jag och mannen i soffan och ser på valdebatten. Båda har vi varit ute i löparskorna. För mig blev det bara 3 km löpning och 1 km pw, men så hostar jag fortfarande lite. Mannen sprang 1 mil! Nu är han igång för fullt med sin träning. Kul:-) I fredags cyklade han fram och tillbaka till jobbet (dryga 5 mil!). Jag är impad! 

Imorgon börjar min sista hela föräldrar-lediga vecka. Min lille bebis ska börja skolas in på fredag....snyft. 

Må gott där ute!

Kram 








6 sep. 2014

Avkoppling, mys, mat och kärlek


    
Det var lugnt och stilla vid stugan när vi kom hit igår, och jag kände hur jag själv blir mer avslappnad och lugnade ner mitt annars höga tempo. 

Kärlek vid första ögonkast, det blev det första gången mannen tog mig hit. Snart 1 år sen...och nu är vi här i vår dröm: en stuga vid en sjö. Allt går om man kämpar, tror på sig, vågar och jobbar hårt. Det har inte varit lätt men helt klart värt det nu❤️
Vårt fredagsmys blev Taccos! Har väl typ hänt förut;) 
Hoppas ni har en skön helg!

Kram 



5 sep. 2014

Grönt, blommigt och svettigt!

Välkommen frrrredag!

Alltid lite extra mys i kroppen hos mig, när jag vaknar upp denna veckodag:)...fast den här hostan..:( kunde den inte ge sig snart!?
I veckan gjorde jag ett spontat besök hos vår handelsträdgård här i byn: Kanan. 
Så tacksamt att ha den så nära hem, jag måste bli bättre på att hälsa på där. Jag köpte lite tomater, rödbetor, morötter och gurka, men det var blommorna jag i första hand var ute efter denna gång (till gårdagens tjejträff). 
Vacker bukett av gladiolus. 
Och en med dahlior. 
Arvid sov sött i bilen, medan jag följde med Britt och plockade blommorna. Vilken trädgård! Wow. Så vackert. Har ni vägarna förbi - åk dit! 60/50kr bukett. 

Igår kväll var det alltså dags att rulla bilen närmare stan, till Ölmbrotorp och köra höstterminens premiär av step up och tabata (60 min). Hela dagen höll jag på och övade, fixade musik ( när barnen medgav det) Kände mig lite ringrostig, men det blir väl bättre vecka efter vecka;)

Min outfit för detta "event";) före och efter:D
Det kanske inte syns, men min kropp var heeeelt slut efter passet med tjejerna på landet:-) Va kul det va! Och svettigt! Nästa gång måste jag ha en handduk med:)
Jag glömde räkna hur många vi var, men säkert ett 20-tal. Längtar redan till nästa pass!...men kanske inte min kropp just nu:P
Hehe  var som sagt helt slut igårkväll när jag kom hem, och idag kändes det rejält i benen när jag skulle gå upp ur sängen;) hehe - snacka om träningsvärk! (Den enda värk jag älskar;))
Nya linnet från Röhnsich invigdes som ni kan se på bilderna, och den hittar ni här. 

Idag blir det en tur till stan med alla tre ungar och sen blir det nog en tur till stugan i helgen, för vi kommer kunna inviga toaletten! Yey! Den kommer inte vara helt klar, men lyckan att slippa gå ut till husvagnen (till pottapottin=blä blä blä;)) är total! 
Ska bli spännande att se hur golvet blev, jag gick liiiite crazy där med valet:P (för att vara mig dårå;))

Ha en skön fredag och helg!

KRAM






4 sep. 2014

Tjejkväll och shopping

Kan det bli bättre? Träffa vänner hemma och shoppa lite samtidigt;) 
Jag bjöd på smörgås och en "kladdkaka" (eller snarare torr muffins:( snyft! Så trist och pinsamt...men tjejerna älskade brödet iaf!). 
Leilas recept på den uppskattade sirapslimpan hittar ni här
Som sagt dessa blev mer som muffins:(
Kvällen till ära tog jag på mig min nya meandi-kjolen (ni hittar den här). Blus från hm (här;))
Mamma ❤️
Innan tjejerna dök upp, testade jag denna pastarätt från Matplatsen (ni hittar den här, men receptet kommer längre ner)
Rätten blev mycket uppskattas av min mamma och mannen. Barnen tyckte bara det var ok till min besvikelse. Tänkte annars att denna rätt skulle passa barnen, eftersom det är pasta, men visst såsen är ganska mustig då det är både vin och buljong i. Jag tyckte det blev riktigt gott. 
Recept på Piemontese

Mitt recept är för 8 personer

600 g fläskfilé eller oxfilé (jag tog fläskfilé ca 800g)
200 g champinjoner
Smör att steka i
2 gula lökar
4 klyftor vitlök 
1 köttbuljong 
Salt och peppar efter tycke
6 dl grädde 
1 dl rödvin
2 msk soja
En skvätt vatten 
Färsk basilika
Riven parmesanost

Skär köttet i små bitar liksom löken och champinjonerna i kvartar. Stek i smör tillsammans. Häll i en skvätt vatten, grädden, buljong, vin, soja, lite hackad basilika och pressad vitlök. Låt allt detta puttra en stund. 

Koka penne-pastan al dente, och blanda sen i med såsen. På med massor av parmesan. Mums! 

Matplatsen tipsade om att äta vitlöksbröd och tapenada till, vilket säkert är väldigt gott till, men det glömde jag bort.   

Sen var det fram med fikat och invänta 12 brudar som ville se Maria när hon visade kläder från meandi - höstkollektionen!

 Mina tjejer valde varsitt plagg. Ellen valde en klänning med ankor på! hehe typiskt min lilla Ellen (ni hittar den här) och Malva valde en kjol (den hittar ni här). Arvid fick också nåt fint, men det får ni se framöver liksom vad jag valde;)

Tack Maria för att du tog dig ända hit!:)

Det var allt för nu, jag måste fortsätta förbereda för passet ikväll (step och tabata!). 
Sen ska jag nog ut och njuta lite av det soliga vädret!

KRAM