Ja denna dag startade minst sagt dåligt! Minsta tjejen hade klagat till och från sen i fredags att hon hade ont i magen och vi började bli oroliga när det var likadant igår en tredje dag.
Allt verkade bra med henne denna morgon, men så fort vi satte oss i bilen till förskolan...började ursäkta helvetet!
Gråt och skrik och panik! Jag förstod ganska direkt att det var bara att åka till akuten. Först fick jag lämna av lilleman och stortjejen (vid personalingången=närmast väg in, så Ellen kunde sitta kvar gråtande/skrikande i bilen...Tack fina pedagoger som ställde upp! Vilket kaos...phu...) snacka om att bli svett för mindre! På väg in till stan försökte jag fundera ut hur jag skulle styra upp parkering, måste jag bära Ellen eller ska jag klämma ner henne i Arvids lilla sulky...?!?! Skulle jag va fräck och parkera direkt utanför akutingången? Hur skulle jag göra med min egna viktiga läkartid denna förmiddag?! Vem kan hjälpa mig när maken är i en annan stad 3 tim bort? Massa frågor for i huvudet, liksom hur sjuk är Ellen? Men vad jag tänkte och hur vågar jag inte berätta...Jesus vad jag kan skena iväg och hjälp så ledsen jag blev och dåligt jag direkt började må...fokus skrek mitt inre! Ta inte ut det värsta Malin! Skärpning!
Vi blev mer än väl omhändertagna på USÖ (universitets sjukhuset i Örebro). Nytt och fint var det på nya akutmottagningen för barn. Ellen fick bedövningsplåster i armvecken i förebyggande syfte. Just då tyckte hon det var supercoola plåster, men sen blev det mindre kul...
Ellen var en riktig kämpe, och när det var som värst hör jag mig muta med både det ena och andra;) Så det var ju bara att åka till favvo-matstället ikea och äta pannkakor, sen hm och välja nåt...sen lyckades ungen förhandla sig till ett besök på leksaksaffären också:P
Nu sover hon sött efter en lång dag, men det blir nog fortsatt jobbigt några dar till med magen. Med rätt medicin ska det nog förhoppningsvis till slut ordna till sig.
KRAM
