Lika gott var den inte i mun, när jag backade in i en bil....stor buckla. Klev ur vår bil i full fart och undra vad i hel....e stod där?! Jag såg verkligen inte bilen. Länge bort fick jag en härlig kommentar från en äldre tant "det där gick inge vidare" skojar du, tänkte jag och la halva marsen (chokladen) i fickan på min nya jacka från Åhléns...
Sprang in till Rusta igen. Fick tag på en ensam kassakille. Bad honom att larma ut i högtalaren, för det tänkte jag har väl alla affärer? Hm...kanske mer mataffärer. Det slutade ned en lapp i kassan o på bilen, med en ursäkt och givetvis mitt nr.
Jag skyndade mig iväg mot ett möte. I bilen ringde jag maken, kände tårarna va nära...men nej nej nej! Jag kämpade emot. Kom på den halva marsen som jag tryckt ner i fickan i kanske ett chocktillstånd innan,och tröstade mig med den. Det fungerade nästan. Tog fram en till och åt upp den med. Som om jag inte redan mådde förbannat illa innan (dag 13...) så kan jag informera att detta tröstätande inte gav en lindrande effekt!
Ljus i den nya staken tändes senare i ett lugnare tillstånd, och gav mig en harmonisk känsla av lugn och en självklar känsla att jag aldrig skulle glömma var, när jag köpte detta hantverk.
Jag trodde den skulle kännas dyr med tanke på kostnad för självrisk m.m MEN vår försäkring täckte till och med den:-) jihoooooo
Sov gott
Kram
<a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar