23 juni 2013

Mirakel

Just nu skulle jag vilja lyssna på Di Levas underbara låt miraklet. Måste ladda ner den efter detta inlägg:) just nu ligger Arvid mot mitt bröst som alltid på nätterna. Han har precis fått mat och snusar nu sött ihopkrupen som en boll på vänster sida i rap-position:) Upprättläge alltså. Min högerhand är fri, så jag kände det var dags att skriva lite. Jag har återigen inte skrivit på några dar, och vad beror det på? Ja, dels konstant trötthet efter förlossningen och perioden innan, då jag knappt sov nåt antar jag, men sen har jag nog undvikit att fortsätta skriva från där jag sist avsluta senaste inlägget. Förlossningen var så fruktansvärd på flera olika sätt, som jag gärna skulle dela av mig med, men det är för nära och för jobbigt att ens skriva om. Jag försöker bearbeta det på mitt vis, undvika att prata om det och se framåt och istället glädjas åt nuet. Arvid är här och jag kan inte vara mer tacksam och lycklig över honom. Han är ett sant mirakel, vid hans födelse försvann alla hemska smärtor och även de psykiska tankarna som gjorde mig deprimerad.
Mitt liv börjar komma tillbaka och nu dyker andra delar av livet upp som jag innan inte orkat engagera mig i eller låtit mig prioritera. Då var fokuset att klara en dag i taget, men nu har jag energin att se längre och klara av större utmaningar. Det är ingen lätt väg, det känns som jag fysiskt har en ganska lång väg att gå innan jag kan tex ta på mig tennisskorna och springa en runda eller möta en större konflikt. Igår blev jag så ledsen när jag kände foglossning igen...inte gravid, men samma otäcka känslor, när jag skulle ta mig nerför trappen...hade jag ansträngt mig? Varför kände jag detta?! Orättvist! Jag ska inte gräva ner mig för det, har jag nu lovat mig själv, men det kommer bli en ännu större utmaning! Inte omöjlig, men tuff!
Jag gick upp hela 29kg med Arvid. Mycket mer än med flickorna, men så var denna graviditet väldigt extrem. Jag har ju inte kunnat gå eller röra mig på så många månader. Dessa extra kg som nu sitter på min kropp är nu en tung börda att bära på flera sätt. Jag har lyckats tappa 13kg de första veckorna ganska enkelt. Nu återstår dock 16kg som inte kommer ramla av utan motion och bra kost. Den resan (eller kalla det projekt) kommer min blogg framöver att handla om, vilket känns mycket spännande och jag är väldigt motiverad!

Kram

20130623-045515.jpg

Inga kommentarer: